SJÄLVPORTRÄTT

Av livets alla färger som finns på min palett

så målar jag den tavla mitt inre öga sett.

Med ängsliga detaljer och grova penseldrag

så skapar jag ett konstverk med mig själv som underlag.

     Umbra, purpur, ultramarin.

Jag tar ett steg tillbaka i nånslags självdistans.

Mitt inre kosmos anas, kontraster och nyans,

en skugga som brer ut sig och skapar perspektiv

som brottas med det ljusa, som brottas med mitt inre liv.

     Saffran, zinkvitt, alizarin.

Där går en väg i ockra, i blod och azurblått,

ett stråk som leder inåt, ett annat stråk som leder bort,

en gråton i det skira, en stormby som tar vid,

nåt hotfullt och nåt vackert där allting har sin tid.

     Umbra, purpur, ultramarin,

     saffran, zinkvitt, alizarin.

Så dränker jag en trasa i målarterpentin

och stryker över tavlan som står på mitt staffli.

Och alla färger bleknar på ett rätt självklart sätt

och tunnas ut i minnen. Mitt eget självporträtt.

     Umbra, purpur, ultramarin,

     saffran, zinkvitt, alizarin.